Archive

Tag Archives: Telltale

Det finns de som föredrog Sierra framför Lucasarts. De här personerna har fel, så klart, men när jag spelar till exempel Gabriel Knight kan jag ändå förstå dem. Och framför allt kan jag sakna Sierras prägel på moderna äventyrsspel. Överlag är det Lucasarts ande som fortsätter inspirera, snarare än Sierras. Särskilt vad gäller pusseldesignen.  Sierras klassiker känns ofta ganska föråldrade idag, men det finns samtidigt mycket i den som förtjänar att inspireras av och bygga vidare på.

Framför allt är det de ganska elaka pusslen och de ideliga dödsfallen i Sierras gamla äventyr som åldrats sämst. Men istället för att skrota det helt, borde det gå att uppdatera på ett rimligt vis. Det oerhört komplexa pusslandet från Gabriel Knight 3 har till exempel aldrig fått en värdig arvtagare, trots att det borde varit startskottet för något nytt och spännande – där ett pussel kan vara väldigt stort, komplicerat, vara en del av intrigen och ta halva spelet att till fullo lösa. La Serpent Rouge-pusslet i Gabriel Knight 3 krävde efterforskningar i spelets inbyggda databaser, och den information du fick var du tvungen att bena i själv, utan att spelet erbjöd lösningarna åt dig. Det var komplicerat och bitvis frustrerande, men också enormt unikt och fascinerande.

Read More

Med Dragon Age: Inquisition har Bioware äntligen skapat en fantasyvärld värd att rädda. Men att vara hjälte i Thedas är inte lika okomplicerat som vi är vana med i spelvärlden. För Bioware är ute efter att omdefiniera det vi kommit att ta för givet.

Denna text försöker diskutera bakomliggande tematik utan spoilers.

Ett av de vanligaste klagomålen på Telltales spel är att ens val inte har någon större betydelse för utgången, att det mesta sker bortom vår kontroll. Det är egentligen inte så mycket ett problem med Telltale som det är med andra spel som betonar vikten av moraliska val. The road to hell is paved with good intentions, sägs det, men i spelvärlden har vi fått lära oss att moraliskt goda handlingar leder till goda slut, och tvärt om. Ett binärt förhållningssätt som bara kan fungera i värld skapad av ettor och nollor. Verkligheten är mer komplicerad än så.

När världens mäktigaste man år 2009 fick Nobels fredspris var det baserat på ”hopp för en bättre framtid”. I den norska nobelkommittén var man så överväldigade efter Barack Obamas presidentvalskampanj och första år i Vita huset att ord snarare än handling räckte för att motivera beslutet. ”I 108 år har den norska nobelkommittén försökt stimulera just de policys och attityder som Obama nu blivit världens ledande talesperson för”, hette det. Global massövervakning och drönarbombningar ingick nog inte bland dessa policys.

Varken världen eller USA har blivit speciellt mycket tryggare sen dess och hoppet som omgav Obamas valkampanj – Yes We Can – är sedan länge bortblåst. Man får gå tillbaka till Jimmy Carter för att hitta en mer genomgående impopulär amerikansk president.

Både Carter och Obama ses ändå ofta som idealister med hjärtat på rätt ställe (Carter skulle tilldelas Nobels fredspris 2002), goda män som vill väl, men det är bara i spel som det skulle garantera framgång. I verkligheten är det betydligt svårare att bli allsmäktig och få sin vilja igenom, som tur är.
Read More

Efter jättesuccén The Walking Dead var förväntningarna ordentligt uppskruvade inför Telltales nästa projekt: The Wolf Among Us. Nu avslutas den första säsongen – som visat sig vara mycket mer än bara en våldsam noirdeckare.

People like us get forgotten all the time. When we suffer, we do it in silence. And the world likes it thath way. We just… fade, like we never existed.”

När Telltale inleder den avslutande delen av The Wolf Among Us första säsong så är det med en våldsam krafturladdning, där sheriff Bigby Wolf inte tvekar att släppa fram monstret inom sig för att få fast mördaren som plågat Fabletown.

Det är inte första gången Telltale försöker sig på en större actionsekvens, men action är varken deras eller spelmotorns styrka. Våldet går dock inte att undvika, det är en viktig del av den mörka deckarhistoria som inleddes förra året – och av Bigbys konfliktfyllda inre. Telltale har hela tiden ställt vargen mot väggen för att testa hans – vår – karaktär. Detta är vägen vi är tvungna att vandra.

Våldet har däremot aldrig varit det viktiga. Inte heller mordgåtan. Den högst ordinära jakten på mördaren har enbart används som motor för en berättelse om människor (fabler) som försöker överleva i en tid där ekonomin är körd i botten och stadsledningen håller på att falla samman under korruption. När Telltale avrundar The Wolf Among Us första säsong är det tydligare än någonsin att det är de marginaliserades livsöden som spelet alltid handlat om. De som vi väljer att inte se för att det gör våra samveten lättare. Vi vet att de finns där, men vill helst inte låtsas om det – eftersom det avslöjar vårt misslyckande som samhälle.
Read More

Den största bedriften med Telltales The Walking Dead-spel är inte att de lyckats skapa emotionella band mellan spelare och karaktärer. De lyckas fantastiskt med det, för all del. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka under den första säsongens skälvande sista minuter. Det är svårt att hålla hjärtat från att börja blöda okontrollerat under de slitande första episoderna av säsong två. En mer gripande exposé in i mörkrets hjärta finns inte i spelvärlden. Men ju mer jag spelar, desto mer märker jag hur all den där empatin som piskats upp förvandlas till något annat. Något betydligt mer oroande.

I centrum för allt detta står den alltjämt sympatiska Clementine. En karaktär full av värme, medmänsklighet och godhet.  En symbol för mänsklighetens finare sidor. I takt med att hon bryts ner, bryts också jag som spelare ner. Att spela The Walking Dead är att gå sönder.

Read More

Av spelvärldens alla oskrivna regler är den om godtyckligt inkluderade strippklubbar en av de mest tröttsamma. Thief är den senaste i en lång rad av syndare men 2014 har också innehållit en positiv överraskning som väcker visst hopp om framtiden.

För ett litet tag sedan publicerade den amerikanska satirsidan The Onion en nyhetsartikel om en strippa som var förvånad över att hon under sitt pass bara pratat med två mordutredare – i vanliga fall brukade hon bli tillfrågad av fyra, fem poliser per natt. Minst.

– Även på vardagar brukar jag knappt hinna upp på scen innan någon från andra distriktet kommer in, visar upp brickan och förklarar att Nicole eller Jasmine eller någon har hittats på ett fält intill motorvägen och att mitt liv är i fara.

En träffande poäng, för om det är något vi lärt oss av amerikansk kriminalfiktion så är det att vägen till lösta brottsfall har en förmåga att gå via dunkla, neonupplysta rum fyllda med bara kvinnobröst – och iakttagande manliga blickar.
Read More