Archive

Tag Archives: självmord

Det här är en del i den pågående bloggserien Press play on tape. En självbiografisk resa genom spelhistorien. Det är en resa vi gör tillsammans.

Jag fyllde år för ett tag sedan. Tanken var att jag skulle blivit klar med den här texten då, men så kom det där livet (läs: diverse piss) i vägen. Det spelar mindre roll, dock. Vad som spelar roll, åtminstone för mig, är de tankar som snurrat i skallen sedan dess. Tankar om dig.

Jag är äldre än dig nu, mamma. Hur gick det till? Du dog, och fastnade i tiden, när jag var sexton år, och sedan dess har jag långsamt men säkert närmat mig, och nu sedan en tid passerat dig. Vilket slog mig först nu, när jag fyllde år igen. Jag är äldre än dig, mamma. Först nu hade jag kunnat trösta dig ordentligt, när jag förstår att man är lika liten när man är stor. Att de där självklara svaren aldrig kommer.

Read More

PPoTBild

Jag hatar nyårsafton. Det är en lång, mörk, kall vinternatt som leder in i ett nytt år fullt av långa, mörka nätter. Jag är så klart också medveten om hur cyniskt det låter – men det är icke desto mindre sant. För oss som inte dricker är det dessutom ofta plågsamt att vistas bland folk under kvällen. För att göra en lång, kall vinternatt rolig krävs kanske gott om alkohol. Men det gör inte natten roligare, bara ribban för leendena lägre. Vilket ger oss som står bredvid ännu mindre att le åt.

Jag föredrar ofta att inte fira nyårsafton alls. Lite som med min födelsedag. Det är bara ett mått på att tiden går. Något jag inte egentligen uppskattar alls. Tiden går för fort. Det är inget att fira, det är något jag sörjer.

Förändring och tidens gång är något jag alltid förknippat med fara. När jag växte upp hette det att mamma var sjuk. Hon var ledsen. Med ojämna mellanrum försökte hon ta sitt eget liv. En vanlig dag kunde snabbt förändras till något väldigt mörkt då mamma fick köras till akuten med ambulans för att magpumpas. Förändring var hot om död. Stiltje var lugn och trygghet.

Read More

Det finns relativt få skildringar av funktionshindrade i populärkulturen, och ännu färre som faktiskt är lyckade. Den sönderkramade skitfilmen En oväntad vänskap, till exempel, där vi ska tycka att det är så fantastiskt att en rik man i rullstol kan vara vän med en svart arbetarklassman, som kan gå. Oj, så inspirerande. Kalla mig gärna cynisk, men dra åt helvete.

I spelvärlden är funktionsnedsatta karaktärer ännu ovanligare. Det är inte ett tema som tas nämnvärt på allvar. Psykiska funktionshinder är något vanligare som tema än fysiska, men ofta stannar det vid att psykiskt sjuka är ”galna” – gärna livsfarliga. De mest lyckade fallen är ofta de där berättelserna är allegoriska, och kan krypa under huden på oss på omvägar, som i gamla Sanitarium, Silent Hill 2, eller det kommande svenska äventyret Fran Bow. Visst finns också mer rättframma försök, som Depression Quest, men de är försvinnande få i det stora hela.

Men vi tar det från början.

Read More