Spelat: Her Story

Manusförfattaren till Silent Hill: Shattered Memories tröttnade på AAA-världen och bestämde sig för att utforska det mänskliga psyket på egen hand. Resultatet blev årets, hittills, mest intressanta spel.

En av de första tankar som slår mig är: varför han ingen gjort något sådant här förrän nu? Så självklart känns konceptet bakom Her Story, en kriminalhistoria som går ut på att söka på videoklipp ur en polisdatabas för att nysta i ett gammalt fall. En i grunden oerhört simpel idé men som presenterar en komplicerad väv av redogörelser att försöka få grepp om.

Samtidigt är det svårt att föreställa sig en bättre tid för Her Story än nu. Sällan har vår fascination för verkliga brott varit lika stor som idag. Ifjol blev Serial – där radiojournalisten Sarah Koenig ledde, och trollband, lyssnare genom ett femton år gammalt mordfall där det fortfarande fanns frågetecken kring den dömde mördarens skuld – ett fenomen som introducerade en helt ny publik för podcastformatet. På kvällarna svämmar våra tv-tablåer över av program om våldsamma brott, verkliga som påhittade. Sensationslystna medier har sedan länge förvandlat aktuella rättsfall till underhållning, samtidigt som vi sitter på internetforum och analyserar Jodi Arias eller Amanda Knox beteenden, som om hundra avsnitt av CSI förvandlat alla till Leif GW Persson. Och på sociala medier döms människor av rovlystna blickar långt innan fallen ens nått den första domstolsförhandlingen – en dom som kan vara nästan omöjlig att skaka av sig, oavsett utfall.

I dagens informationsålder är vi alla detektiver.

Spelvärldens spanare har dock sett väldigt annorlunda ut jämfört med vad vi är vana att se på tv eller höra om i verkligheten. Det handlar ofta om att aktivera detektivsyn, leta efter röda, lysande spår och följa stora markörer på en karta. Och när alla ledtrådar samlats in kommer lösningen, och belöningen, i tät följd. Till och med gottegrisarna Hans och Greta var skarpare utredare.

Her Story har skrotat allt det där, städat undan godisspåren. Här finns inga utstakade mål, inga lysande markörer, igen handhållning. Bara ett gammalt Windowsliknande gränssnitt, en uråldrig databas och hundratals klipp från ett förhörsrum där en kvinna sitter och svara på en utredares frågor. Allt hon säger har transkriberats i databasen och man är fri att söka på vilka ord som helst. Den enda haken är att det begränsade systemet bara klarar av att visa de fem första träffarna.

Så det är en kass sökmotor – men briljant speldesign.

För resultatet är ett helt öppet, strukturlöst berättande där man hoppar fram genom kvinnans livshistoria. Ett fragmentariskt narrativ, unikt för varje person som sätter sig framför skärmen, där det inte finns några felaktiga sätt att ta sig fram på – bara olika.

Alla som har grundläggande kunskaper om hur man hanterar en dator kan därför spela Her Story. De lager av barriärer att ta sig igenom som är så vanligt förekommande i spel är borta. Jag känner mig inte ens som en spelare, utan som den observatör jag faktiskt är. Det gör att jag kommer nära, att berättandet blir intimt och personligt.

Her Story är främst ett verk av två personer: Sam Barlow, som är mannen bakom spelet, och Viva Seifert, som spelar kvinnan framför kameran. Her Story står och faller med Barlows manus och Seiferts agerande, och båda lyckas sälja in mysteriet. Seifert är inte världens bästa skådespelare men hon lyckas göra sin karaktär levande och stärks av den ökade närvaro som videoformatet ger. Den risiga vhs-kvalitén ger en lågbudgettouch som passar väl med berättelsens ton. Det känns som att man slagit på tv:n mitt i natten och hamna framför någon gammal 90-talsdeckare.

Barlow, som nämner Alfred Hitchcock och David Simon (The Wire, Homocide) som stora influenser, har i manusarbetet anammat Hemingways isbergsteknik”If a writer knows enough of what he is writing about he may omit things he know … The dignity of movement of an ice-berg is due to only one-eighth of it being above water” – och medvetet lämnat tillräckligt med utrymme för att uppmuntra till olika tolkningar. Och sett till diskussionerna kring spelet får man säga att han lyckats; de flesta har sin egen teori om vad hennes ord betyder, vad hennes rörelser innebär.

Precis som att alla hobbydetektiver har sin teori om Amanda Knox leende i rättssalen eller varför Jodi Arias ställde sig på händer i förhörsrummet.

Men att hitta lösningen är inte det viktiga i Her Story. Det finns inget specifikt ögonblick som låser upp mysteriet och mordet är i sig inte centralt för upplevelsen. Livsödet är det primära. Och Barlow vågar överlåta till mig att avgöra när jag är nöjd med utforskandet – när jag känner att jag kan förstå. Berättelsen blir inte bara hennes.

Den blir min.