Football, bloody hell

Snart släpps en ny version av Football Manager, spelserien som kvaddat äktenskap, förstört studier och lett till många missade arbetsdagar. Alla skrivbordsmanagers kommer dock inte bry sig om årets spelsläpp, för de är alldeles för upptagna med att hålla liv i gamla reliker.

Tack vare ett säsongsbetonat arbete har jag alltid vintermånaderna fria, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Men det brukar ta ett tag för kroppen att ställa om sig från utmattad arbetare till latmask, och detta år var inget undantag. I måndags, när friheten påbörjades, blev jag som vanligt så stressad över alla saker jag äntligen skulle orka göra att jag hamnade paralyserad framför datorn. Oförmögen att fatta ett beslut vände jag mig i stället till min snuttefilt, trotjänaren som alltid går att falla tillbaka på, tidsslukaren Football Manager.

Ingen annan spelserie har varit i närheten av att stjäla lika mycket av min tid som Sports Interactives managementsimulator, vars rötter går tillbaka till 1992, då bröderna Oliver och Paul Collyer programmerade det första Championship Manager från deras hem i Shropshire, England. Kort därefter grundade bröderna Collyer Sports Interactive och flyttade till Islington i norra London, och där är studion kvar än idag. Min uppmärksamhet fick de någon gång i slutet av 90-talet, och jag har varit fast sen dess.

Sports Interactive fortsatte att utveckla Championship Manager-spel fram till 2003, då man bröt med utgivaren och rättighetsägaren Eidos, och har sedan dess släppt sitt managementsim under Football Manager-namnet tillsammans med Sega.

För varje år har konceptet förfinats, blivit lite mer detaljerat och fått ännu någon ny funktion. Och än viktigare: följts av en uppdateringen av den alltid lika omtalade databasen, som omfattar spelare och klubbar från allra högsta nivå ner till serier som till exempel svenska division 2 eller den indonesiska tredjeligan. En databas som gjort att FM-spelare kunnat lära sig namnen på framtida superstjärnor långt innan de blivit kända för de flesta tv-experter, en databas så detaljerad att riktiga fotbollsklubbar använt den som hjälpmedel för att hitta spelare, en databas som, när den spått fel, förvandlat misslyckades talanger till världskändisar och kultfigurer (fråga bara Tonton Zola Moukuko).

Har du hört talas om Maxim Tsigalko? Då är du troligtvis ett CM-fan. I verkligheten blev inte vitryssens karriär vad spelets scouter räknat med.

Men alla de där tilläggen och uppdateringarna kommer med en baksida: det tar bara längre och längre tid att leda laget under en säsong. Får några år sedan kände jag att Football Manager började mer likna ett jobb än ett rogivande spel, så jag gav upp och gick tillbaka till en lite enklare, lite snabbare tid, och har spelat Football Manager 08 sen dess. I min värld spelar Zlatan Ibrahimovic fortfarande i italienska Inter, och i mitt kära Kalmar FF återfinns tre betydligt yngre Elm-bröder än dom som (ibland) syns på planen idag.

Football Manager 08 är dock fortfarande en omständligt mastodont som rör sig extremt långsamt i förhållande till Championship Manager-dagarna, och det är en tid som flera fortfarande lever kvar i.

Idag simuleras en FM-match i 3D och kan, om man vill, följas i realtid. Själv föredrar jag den lite enklare matchmotorn i 2D, som först introducerades 2003, men jag blandar upp det med de – betydligt snabbare – textkommentarerna som länge var enda alternativ. Men för många finns det inget annat än text. Om jag lever i det förgångna med FM08 så är det ingenting mot dem som än idag samlas kring Championship Manager 01/02.

På forumet www.champman0102.co.uk skrivs det dagligen nya inlägg om ett spel som släpptes för 14 år sedan (och som om en dryg vecka får sin fjortonde uppföljare). Här har fans i flera år gått ihop för att göra egna patchar och uppdateringar av databasen. Allt för att inte behöva överge deras allt mer daterade favoritspel. Och champman-communityts arbete har blivit så uppskattat att när Eidos släppte CM 01/02 fritt för nedladdning för några år sedan så hänvisade de samtidigt till de hemsnickrade uppdateringarna på champman.

Communityt började som en underavdelning på ett annat fanforum, www.thedugout.net men i takt med att fler och fler övergav Championship Manager 4 (spelet som introducerade 2D-matchmotorn, som då var väldigt buggig och inte skulle bli riktigt bra förrän flera år senare) insåg champmans grundare Mark Henderson att CM 01/02 var stort nog för att ha en egen plats på internet, där de som arbetade med att hålla spelets hjärta – databasen – aktuell kunde samlas. Och sen 2005 har champman funnits, i en eller annan form, trots fluktuerande intresse, interna stridigheter och andra problem som lätt drabbar entusiastdrivna projekt.

Leeds United som jag blivit van att se dem – i underläge (från FM08).

Att gå tillbaka till CM 01/02 är att ta sig an ett helt annat väsen. En match behöver inte ta mycket mer än en minut och det behövs bara några knapptryck och minimalt med väntetid för att köra igång nästa. Tränararbetet har reducerats till det mest basala; att försöka ta ut bästa möjliga lag, och på sikt värva sig till ett ännu bättre.

”For me it is the simplicity that has taken me in. No BS about talking about this player, or manager, or occurring event like FM, but to do what is needed to be done – to be a manager”, som en champman-användare säger i en artikeln på Eurogamer.

Samtidigt finns spänningen och ovissheten kvar när matchen väl rullar igång och man tvingas se på från sidlinjen, utan direkt kontroll över vad som sker på planen. Det här är inte Fifa eller Pro Evolution Soccer. Vare sig du är skrivbordsmanager eller heter José Mourinho så måste du lägga ditt öde i spelarnas händer när domaren väl blåst i pipan.

Det må finnas färre funktioner kring tränarupplevelsen i CM 01/02 jämfört med senare delar, men Sports Interactive har ändå alltid lämnat över narrativet till spelarnas fantasi. Visst, det går att hålla presskonferenser i dagens FM-spel men hur många alternativ man än ges kan de ändå inte mäta sig med fantasiintervjun som jag genomför i huvudet medan jag väntar på att spelet ska ladda klart så en ny säsong kan köras igång. Och även om kommunikationen med de virtuella spelarna blivit bättre för varje version så är det först när jag försöker se de riktiga människorna bakom namnen som mina handlingar som tränare får verklig tyngd. En datorfigur kan utnyttjas utan att det påverkar spelet, men för det narrativ jag ständigt formar i min fantasi vore det förödande att lämna min moral utanför.

Därför känner jag inget större behov av många av dagens inbyggda funktioner.

CM 01/02 är ändå inte något för mig (längre, men jag har fortfarande några gamla sparfiler liggandes på hårddisken från en lång framgångsrik sejour med Leeds United). Det är en trevlig nostalgivandring och en rolig distraktion för att variera tränarsysslan, men efter ett tag längtar jag ändå tillbaka till min snuttefilt, till mitt FM08. Tyvärr är jag alldeles för ensam, så jag måste vända mig till min egensnickrade databasuppdatering, samtidigt som jag avundsjukt bevittnar eldsjälarna på champman diskutera oktoberuppdateringen för 2015.

Jag hoppas att deras entusiasm överlever ännu ett decennium.