DEN ALTERNATIVA SPELGALAN 2015

Välkommen go vänner, stig in, stig in till detta ingenmansland, för årets upplaga av DEN ALTERNATIVA SPELGALAN ™, där vi som vanligt delar ut de minst åtråvärda priserna till de mest otacksamma pristagarna.

Trots att fjolårets event var mycket uppskattat uteblev många celebra gäster (Arno är ursäktad, han försökte verkligen, men hann inte fram i tid) och jag har därför tagit krafttag för att årets gala ska tas på fullaste möjliga allvar. DEN ALTERNATIVA SPELGALAN 2015 följer därför branschstandard med priser och kategorier framtagna av en jurygrupp helt befriad på kvinnor.

Men för att vara helt säker på att alla känslomässiga beslut undvikits har jag tagit fram en algoritm som genererat allt innehåll, till en objektivitetsgrad av 1337 procent. Algoritmen är baserad på samma sekvens som telefonnumret bakom No Man’s Sky och har skapat oändligt många kategorier. På grund av tidsbrist (jag vill hinna klart Fallout 4 innan solen brinner ut) kommer dock inte alla kunna redovisas, men jag lovar att varje en är en värdig vinnare (även du, du och du).

Så, låt oss börja.

 

Årets Omslag: Time Magazines augustinummer


Jag vet inte varför Time-redaktionen hyser agg mot Palmer Luckey och virtual reality. Kanske är det för att Time långsamt lider tidningsdöden, vilket man kan se Oculus ägare Facebook som medskyldig till. Något är det i alla fall, för ett allvarliga försök till att döda VR än omslaget på en fladdrande Luckey är svårt att finna. Framtidens teknologi har aldrig känts så osexig.

 

Årets analys: Gametrailers kommenterar Shenmue 3 under E3-mässan

”Video games journalism.”

 

Årets skurk: Konami

Efter att Konamis ledning beslutat att man ska överge sin gamla profil för att i stället fokusera på mobil- och pachinkospel (nyaerotic violenceCastlevania är kanske inte vad trogna fans längtat efter) så har man ändå gjort allt för att go out with a bang. Konami har försökt mobba bort personal, lagt ner Silent Hills och raderat den hyllade konceptdemon PT från internet, använt maffialiknande metoder med mikrotransaktionerna i Metal Gear Solid 5 och spenderat hela året med att bråka med företagets mest kända ansikte utåt: Hideo Kojima.

Det är oklar exakt när, eller varför, samarbetet mellan Konamis ledning och Kojima så totalt föll apart, total eclipse of the heart, men föll samman gjorde det. Så till den grad att när Kojima väl hade lämnat och sagt adjö så förnekade cheferna att det hänt; Kojima var bara på “semester“, hette det. Och som ett sista fuck you hindrade man också sin forna guldgosse från att närvara på The Game Awards.

Värdighet verkar inte vara Konamis grej.

Speciellt synd om Hideo Kojima är det dock inte. Han har redan slagit sig samman med Sony för framtida projekt (Andrew House verkar minst sagt glad), och han är dessutom…

 

Årets creep: Hideo Kojima

Kojima har på Twitter pratat nästan lika mycket om Quiet, den lättklädda prickskytten från Metal Gear Solid 5, som han visat bilder på mat. Först var det kommentaren om att göra henne mer ”erotic” (ett ordval som han förvisso sagt att han ångrar), för att sälja actionfiguer och uppmuntra till cosplay. Lite senare fick vi också se sagda actionfigur, med ”mjuka delar som kan tryckas in”. Men Kojima hade en plan, och alla som vågat kritisera Quiets tveksamma design skulle få skämmas när de fick reda på den riktiga anledningen (spoiler: hon andas genom huden!).

Men nä det var nog ingen som skämdes. Den riktiga, riktiga anledningen var allt för uppenbar. Som Aoife Wilson skriver i en träffsäker text (som innehåller ordet ”tits” 32 gånger, för att ”this is exactly what playing the game is like”) på Eurogamer:

”…for a large portion of the game, Quiet isn’t a sexy female character but an appendix to her Tits. Her character is a footnote to the two swinging, wibbling mammaries the camera trasports into our eyeline at every opportunity. They’re often framed front and center of any scene she’s in, or just dangling into vision … When someone’s talking to Quiet during a pivotal, emotional moment, there we are, stuck staring at her chest.”

Och för att verkligen hamra in hur smaklöst MGS5 hanterar Quiet tog en moddare och ersatte hennes karaktärsmodell med Revolver Ocelot, en man. Resultatet är, för att citera Kanye, fucking ridiculous.

 

Årets dialog: Life is Strange

Sympatiska Life is Strange handlar om tonåringar. Life is Strange är skrivet att vuxna. Resultatet är, som kidsen säger, hella bad.

 

Årets brofist: Need for Speed

I Ghost Games senaste upplaga av Need for Speed har man försökt anamma Most Wanteds (2005) campighet. Och försökt kompensera bristen på Razor Callahan med ett överflöd av brofistar, brofists, brofistsssss (plural).

Tyvärr lyckades jag inte hitta någon supercut, och jag tänker inte själv klippa ihop en video för ni tre som faktiskt läser det här, så jag överlåter i stället till underbara Tales from the Borderlands att illustrera tonen:

 

Årets filosof: Tomonobu Itagaki

Efter att en communitymoderator på Dead or Alives Facebooksida indirekt valt att beskylla feminister för att det rätt pinsamma pinupspelet Dead or Live Xtreme 3 inte kommer släppas utanför Japan (varför ge ett komplicerat svar när man kan ge ett enkelt?) var det många som satt på åsikter. Andra tog till Tomonobu Itagakis öppna Facebooksida för att fråga vad Dead or Alives skapare tyckte om kontroversen. Det visade sig att spelvärldens största rockstar inte har allt för höga tankar om sin forna arbetsgivare. Ett axplock:

”Guys, I don’t know the truth, can’t understand, and even estimate. Are they planning to sell DOAX3 only in Japan??? What the hell…..”

”Okay, I understood. They’re not only moron but also Galapagosian Lolita Complexed Chicken. That’s the truth. Thanks.”

”They had / have to create Brand new game / IP at any rate. I’ve established new IP called ‘Devil’s Third’ while they’re sleeping. If you’re professional, I have to say, you have to get up and back to the radical job. It’s not time for you to COPY, RE-COPY, and RE-RE-COPY your mentor’s works.”

”I have to say. This IS Xtreme selling strategy.”

”Where is jet ski game? That was the best activity in DOAX. Can’t they even copy my algorism??!? Sigh…”

Dålig fylleengelska? Nja, inte riktigt. Mellan sågningarna av Koei Tecmo och försöken att sälja in jättefloppen Devil’s Third gömmer det sig en riktig tänkare. Jag låter Neogafanvändaren formasymphonic förklara:

 

Årets vinnare… Nej vänta; förlorare: Woshige, semifinal, Gulity Gear Xrd, EVO 2015

Han hanterade ändå nederlaget som en sann mästare…

 

Årets headcanon: Frank O’Connor förklarar Cortanas brist på kläder

Efter att 343 Industries ärvt en halvnaken AI från Bungie och blottat henne ännu lite mer gjorde Halo-veteranen Frank O’Connor, numera utvecklingsansvarig för serien, ett halvhjärtat försök att motivera varför Cortana är så… naken.

”She’s not really nude… but that’s what it makes you think of. So one of the reasons she [väljer att synas utan kläder] is to attract and demand attention. And she does it to put people off so that they’re on their guard when talking to her and she has the upper hand in those conversations.”

”It’s kind of almost like the opposite of that nightmare you have where you go to school in the nude. You’re terrified and embarrassed and she’s kind of projecting that back out to her audience and winning intellectual points as a result.”

Jag upprepar: hon är naken för att vinna intellektuella poänger i konversationer.

Alltså…

(Förresten, sök för guds skull inte på ”Cortana nude”. Det leder förvisso till det riktiga svaret på frågan ovan men bilderna kommer för alltid vara inbrända i hjärnbarken.)

 

Årets deppigaste: Reklamfilmerna för Star Wars Battlefront

Det började med en livstrött man som satt på jobbet och tänkte tillbaka på gamla minnen, för att till slut ge upp den dystra tillvaron och kasta sig ut genom ett av den höga kontorsbyggnadens fönster.

Det följdes upp med människor som försvann spårlöst från sina hem, skolan, jobbet, bussen, som vore det bortklippta scener ur Damon Lindelofs ångestdrama The Leftovers.

”Greatness awaits”, i Nangijala då eller?

 

Årets hårding: John Walker, RPS

Det finns bra sätt att inleda en intervju på och det finns dåliga sätt att inleda en intervju på. Och så finns det den där riktigt speciella inledningen där man frågar intervjupersonen om hen är en patologisk lögnare.

Peter Molyneux har haft ett tungt år, med brutna löften och bortglömda gudar. För det förtjänar han kritik. Men när John Walker, redaktör för Rock, Paper, Shotgun, fick chans att ställa den talföre spelskaparen mot väggen tog han i lite väl mycket. När intervjun, som fortsatte i samma stil som öppningsfrågan, väl var över var det den ”patologiska lögnaren” man kände mest sympati för, inte den hårdnackade reportern.

Om man ens orkade ta sig igenom hela samtalet. Det var inte direkt Frost/Nixon.

 

Årets metafor: CD Projekt Red jagar orgasmer i The Witcher 3

Mycket kan sägas om CD Projekt Red, men inte att de är särskilt subtila, framför allt inte när det gäller sex (de två senaste delarna i The Witcher-serien har båda öppnat på nakna kvinnokroppar, det är lite så man jobbar).

Och tur är nog det, för när man väl försökte sig på något lite mindre direkt i (det i övrigt utmärkta) The Witcher 3 blev resultatet en korsklippning mellan Geralts och Yennefers äventyr i sänghalmen och en pack vargars jakt på en hjort. För att… nä jag behöver verkligen inte förklara vad CDPR var ute efter.

(Klippet är givetvis inte ”arbetssäkert”. Det är faktiskt tveksamt om det finns någon plats som kan hantera en så stark metafor. Tarkovskij hade varit stolt.)

Bonusinfo: Geralt är också känd som Den vita vargen. Symboliken!

 

Årets trasigaste Bane backbreaker: PC-versionen av Batman: Arkham Knight

När spelet släpptes var det så trasigt att Warner Bros stoppade försäljningen. När PC-versionen presenterades på nytt, efter flera månaders extra arbete, och fortfarande visade sig vara allt annat än stabilt gav WB upp och erbjöd återbetalningar till alla som haft oturen att lägga pengar på skiten.

***

Och där är det dags att sätta punkt för den här gången. Jag har bestämt träff med en supermutant i Bostons södra utmarker. På återseende.