Archive

Retro

Mina föräldrar var inte alltid konsekventa. Det tog lång tid innan de lät mig se Star Wars hemma. Eller Stjärnornas krig, som vi ju sade på den tiden. Pappa lät mig dock se Alien när jag var ensam hemma för första gången någonsin (jag var väl runt tio år, ungefär). Mamma låg på sjukhuset och pappa var tvungen att göra ett ärende. Utan att förklara ett smack satte han i ett VHS-band i videospelaren och tryckte på play. ”Här ska du få se på nånting”, skrockade han. Och jag satte mig nyfiket för att titta. När pappa kom hem ett par timmar senare var jag euforisk. Det är fortfarande min starkaste filmupplevelse någonsin.  Pappa var däremot tämligen orolig över att jag skulle skvallra för mamma.

Efter Alien-incidenten var det inte längre något tal om att jag inte fick se Star Wars. Jag hade ju redan sett den mörkaste sidan av rymden. Men vid det laget hade jag redan sökt upp filmerna hos vänner och släktingar för att se allt det coola som alla pratade om på skolgården.

Första gången jag såg Star Wars var hos min faster. Min kusin, Markus, tittade på den och jag passade på medan de vuxna pratade om tråkiga vuxensaker. Jag var inte mer än kanske sex eller sju år, och blev totalt golvad när Darth Vader stormade in och tillfångatog Leia medan laserstrålarna ven i de vita korridorerna.

Det var en värld att förlora sig i. Många var de som fantiserade om att vara Han, Leia eller Luke. I min lilla, lilla pojkhjärna snurrade dock allra mest en tanke. Tänk om det fanns ett spel om Star Wars.

Read More

Snart släpps en ny version av Football Manager, spelserien som kvaddat äktenskap, förstört studier och lett till många missade arbetsdagar. Alla skrivbordsmanagers kommer dock inte bry sig om årets spelsläpp, för de är alldeles för upptagna med att hålla liv i gamla reliker.

Tack vare ett säsongsbetonat arbete har jag alltid vintermånaderna fria, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Men det brukar ta ett tag för kroppen att ställa om sig från utmattad arbetare till latmask, och detta år var inget undantag. I måndags, när friheten påbörjades, blev jag som vanligt så stressad över alla saker jag äntligen skulle orka göra att jag hamnade paralyserad framför datorn. Oförmögen att fatta ett beslut vände jag mig i stället till min snuttefilt, trotjänaren som alltid går att falla tillbaka på, tidsslukaren Football Manager.

Ingen annan spelserie har varit i närheten av att stjäla lika mycket av min tid som Sports Interactives managementsimulator, vars rötter går tillbaka till 1992, då bröderna Oliver och Paul Collyer programmerade det första Championship Manager från deras hem i Shropshire, England. Kort därefter grundade bröderna Collyer Sports Interactive och flyttade till Islington i norra London, och där är studion kvar än idag. Min uppmärksamhet fick de någon gång i slutet av 90-talet, och jag har varit fast sen dess.
Read More

No Man’s Land hyllar en klassisk spelserie som efter lång tid i skuggan äntligen ser ut att få komma tillbaka in i värmen. Hej Cate, det var inte i går.

Året är 2000, Craig Hubbard har gått in i en spelbutik någonstans i USA och medan han står där inne får han se en pojke komma in i butiken, gå fram till disken och räcka fram ett spel som han vill lämna tillbaka. Det är Craig Hubbards spel.

Så Craig rör sig närmre för att höra anledningen till varför pojken inte vill ha spelet – varför han lämnar tillbaka det som om det vore trasigt – det visar sig helt och hållet bero på huvudpersonen.

Spelet är No One Lives Forever, huvudpersonen Cate Archer och hon har ett stort fel: hon är inte en man.

När pojken lämnat butiken går Craig fram till disken och frågar personen bakom om något liknande hänt förut. Och det har det, flera gånger. Då och då kommer pojkar in och vill lämna tillbaka Craigs spel – eftersom man spelar som en kvinna.
Read More

 

Det är så fruktansvärt svårt att verkligen förmedla känslan av ett genuint, exotiskt och spännande äventyr. Indiana Jones lyckades. I alla fall för det mesta. The Goonies var en fin barnvariant. Avatar levde på sin känsla av äventyr i främmande värld långt mer än sitt berättande. Jag vill hävda att just klassiskt pojkboksäventyr (som lika gärna kunde heta flickboksäventyr för alla gillar ett rejält äventyr) är en av de svåraste genrerna som finns.

Inte bara måste verken få tittaren/spelaren/läsaren att känna sig delaktig i och gripen av intrigen – framför allt måste känslan av äventyr infinna sig. Känslan av att bevittna något nytt och spännande inom väldigt klassiska ramar. Dessutom är den svåra gränsen mellan exotism och karikatyrer och fördomsfulla stereotyper eller ren rasism inte helt självklar. Det är en genre som kräver ett visst mått av exotism, trots allt. Allt handlar om balans och respekt. Broken Sword-spelen löser det genom att exotisera allt och alla. Men mer om det senare.

Tintin är väl skolboksexemplet på hur det görs både rätt och fel. I synnerhet den omtalade Tintin i Kongo (och den bisarra kuriositeten Tintin i Sovjet) är exempel på både dåliga äventyr (Tintin knallar runt och skjuter djur – the end) och tråkig människosyn. Efter det utvecklas Tintin till en vaket inkännande figur som lever för att trassla in sig i äventyr i exotiska miljöer. Exotiska för en europé i alla fall. Hergés senare verk, framför allt den direkt vackra Tintin i Tibet, genomsyras av en sympatisk humanism, som trots att den krockar en del med gammaldags karikatyrer, ändå förmedlar värme långt oftare än cynism. Äventyren andas respekt och nyfikenhet snarare än överlägsenhet.

Read More

Den 28 februari 1999 släpptes Heroes of Might and Magic 3: The Restoration of Erathia, det kanske bästa strategispel som någonsin gjorts. No Man’s Land hyllar en tidlös femtonåring.

David Mullich stod inför en mäktig uppgift. Han hade fått ett erbjudande från Jon Van Caneghem om att komma till New World Computing och leda arbetet på nästa del i deras strategispelsserie och satt nu i telefon med Trip Hawkins, mannen som grundat både Electronic Arts och 3DO, för att berätta vad han kunde tillföra. 3DO hade köpt upp New World Computing året innan och Trip Hawkins såg till att personligen intervjua alla som anställdes för viktiga roller inom företaget. Nu ville han veta vad David Mullich skulle göra för att förbättra spelet som nyligen hade utsetts till tidernas sjätte bästa av PC Gamer.

Svaret Mullich gav var inte mer vågat eller visionärt än att han vill ändra utseendet, från den något daterade och barnsliga stilen till en mer modern ”extreme fantasy”, men det var likväl ett svar som gick hem hos ledningen på både 3DO och New World Computing. Mullich kunde skrida till verket.
Read More