2014 års bästa spel

No Man’s Land presenterar de tio bästa spelen från 2014.

Listor är roliga, framför allt att bråka om, men det finns samtidigt ett ohälsosamt jämförelsebehov som ofta överskuggar det primära syftet att vilja lyfta fram något. Att därför försöka ranka årets bästa spel, och dra jämförelser där inga jämförelser går att dra, kändes lika poänglöst som kontraproduktivt.

Vi är här för att hylla de som hyllas bör, och efter att ha sett alla fantastiska spel som inte ens tog sig in vore det fel att hävda något annat än att alla som är här är vinnare. Och oerhört värdiga sådana.

Således, 2014 års bästa spel, sorterade i bokstavsordning och inget annat.

 


THE BANNER SAGA

En värld i brand. En lång flykt undan döden i väntan på en hoppfull vändningen som aldrig kommer. En urblek vikingasaga om en undergång som verkar oundviklig. Ett spel som inte är räds att straffa spelaren för godhjärtade beslut. Strategi med konsekvenser. En berättelse som känns.

 

DRAGON AGE: INQUISITION

Inquisition får de tidigare delarna i serien att framstå som prologkapitel vars syfte varit att etablera världen, dess historia och samhällets inneboende motsättningar. Krutdurken som exploderade i Dragon Age 2 var det riktiga startskottet och det är först nu som Bioware börjar skörda frukterna av alla år av etablering. Thedas har på riktigt blivit en plats att bry sig om. Dragon Age står inte längre i skuggan av sin kusin från rymden.

 

FRACT OSC

Miljöerna i traditionella pusselspel är ofta statiska. Orörliga, oföränderliga kulisser. Kanske fina att betrakta – men fullständigt livlösa. Fract är något annat, här är det själva världen som är pusslet och för varje avklarat moment blir omgivningen lite mer aktiv. Hummande, digitaliserade bastoner vibrerar fram över hårda ytor och pelare av ljus skjuter upp mot mörka valv. Maskinella färger och ljud – men fulla av liv, och så är också Fract.

 

LUFTRAUSERS

Om det är en sak som det holländska tvåmannateamet som är Vlambeer skulle säga definierar deras skapande så är det strävan att få spel att kännas rätt genom varje lite detalj. Och Luftrausers är oneklig detaljperfektion, i allt från den visuella kommunikationen till hur musiken mixas om för varje komponent som ändras på planet. Det är så här bra lömsk nostalgi får oss att tro att spel var förr – det var de väldigt sällan.

 

MIDDLE-EARTH: SHADOW OF MORDOR

En av årets större överraskningar kom i form av ett licensspel som inte hade någon rätt att vara så här kul. Och visst, berättelsen var nonsens och huvudpersonen led av akut personlighetsbrist, men spelmässigt var det påkostat, gediget och faktiskt lite innovativt mitt bland alla stölder från andra spel. Det tajta stridssystemet lånat från Arkham-spelen parat med det innovativa Nemesis-systemet gav spelarna möjlighet att skapa sina egna små unika berättelser.

 

NAISSANCEE

Någonstans mellan ljus och skugga gömmer sig en brutalistisk plats utan textur. Totalt främmande, kall och spöklik, men samtidigt inbjudande, lekfull och – framför allt – häpnadsväckande. Ett cykliskt kaninhål som kräver att bli utforskat, och som belönar med magiska vyer och installationsartade experiment.

 

THE SAILOR’S DREAM

Ju mindre vi berättar om Simogos senaste skapelse, desto bättre. Sailor’s Dream är interaktiv poesi där du utforskar drömlika fyrtorn, läser små texter och använder miljöerna för att spela med i den fantastiskt atmosfäriska musiken. Du kanske tror att du inte uppskattar poesi, men chansen är god att Sailor’s Dream kan få dig på bättre tankar.

 

SHADOWRUN: DRAGONFALL – DIRECTOR’S CUT

Litterär kvalitet är något vi sällan talar om i spelsammanhang. Men Dragonfall är inte bara det bästa av 2014 års många gammaldags turordningsbaserade rollspel (i konkurrens med spel som Wasteland 2 och Divinity: Original Sin), det är också det mest välskrivna. Intrikata formuleringar och beskrivningar som skänker liv till både miljöer och karaktärer på ett sätt vi knappt sett sedan textäventyrens tid. Dragonfall målar upp en politiskt laddad, becksvart värld som är väl värd att besöka.

 

THIS WAR OF MINE

Ett krigsspel skildrat ur civilisters perspektiv är något vi velat ha länge, och 11 Bit Studios ger oss just det. Det är i grund och botten en mix av rollspel och strategi, där du måste hushålla med både resurser och tid för att guida dina överlevare rätt. Besluten du tvingas ta är svåra, och att leva med dem efteråt kan vara ännu svårare. This War of Mine är som ett The Sims fyllt med ångest, samvetskval och meningslös död.

 

TOWERFALL ASCENSION

Få saker är så roliga som att sitta i en soffa och spela tv-spel med familj eller goda vänner. Och få spel är så roliga att göra det med som Towerfall. Det roligaste lokala multiplayerarkadspelet sedan Bubble Bobble handlar om att skjuta pilar, hoppa och dö. Antingen i samarbete med vänner, eller i benhårda matcher mot dem. Kontrollerna är otroligt slipade och med få medel kan du utföra hejdlöst snabba rörelser. Kontrollerat kaos när det är som allra finast.